Ny blogg

Fortsätning följer här… http://gundlamosse.wordpress.com/

 

Från gammelräser till fixie.

Mer bilder kommer…

Depeche Mode var OK, Nine Inch Nails var coolast, Detektivbyrån mysigast, Korn var fetast, Anna Ternheim härligast, Thåström visade att gammal är äldst, Fever Ray finurligast, DAF var DAF, Röyksopp svängigast, The Mars Volta var duktigast och Bob Hund var helt enkelt bäst.

Då var Arvikafestivalen avklarad. Och vilken festival det var. Massor med bra musik, god mat och otroligt väder. Nästan för bra då värmen höll på att knäcka oss alla.

Det blev några konserter.

Detektivbyrån: Första spelningen för min del på festivalen. Detektivbyrån stormade ut och tog det växande publikhavet med storm med sin 3/4-takts dragspels/xylofon pop. Det är tredje gången jag ser trion som nu växt till sig och nu nästan blivit rockstjärn0r. Även om det var både en och flera missade toner så tog de igen det med sin energi och positiva anda. Grym start på min festival. Betyg 4/5

The Mars Volta: Direkt efter Detektivbyrån bar det av till stora scenen för att se The Mars Volta. Ett band jag tycker kan vara väldigt ojämna med alldeles för mycket flum för min smak. När de väl spelar låtar är det superbra men all utsvävning däremellan kan lika gärna vara känner jag. Men oavsett vad man tycker om musiken så kan man inte låta bli att fashineras av hur duktiga de är.  Betyg 2.5/5

Röyksopp: Dansant och poppigt. Robyn gästade på radiohitten ”the girl and the robot” och det gungade fint i tältet. Själv var jag varm och lite trött och nöjde mig med ett par låtar innan jag gav mig av för att få en bra plats på Nine Inch Nails. Betyg 3/5

Nine Inch Nails: Anledningen till varför jag köpte biljetten. Mina favoriter, alla kategorier. Han är helt enkelt bäst och jag kunde inte låta en konsert gå miste i Sverige då jag varit på alla andra. Dessutom är det sista turnén Trent Reznor och hans band gör innan de gör ett långt uppehåll. Kanske för alltid. Det vet vi inte, men turnen heter i alla fall ”Wave goodbye” som är ganska talande. Konserten i sig var mycket bra. Dock den sämsta jag sett med dem men de har en otroligt hög lägstanivå. Den här gången hade de en man mindre på scen som normalt skulle stått för synthspelandet och setlistan varväldigt inriktad på gitarrbasserade låtar och inte så mycket av de äldre syntigare melodierna. Avslutade med 15.000 personer som sjöng allsång till Hurt. Magsikt i den varma Värmlandsnatten. Betyg 4/5

Bob Hund: Först ut på stora scenen på fredagen. Bob Hund har alltid varit roligt att lyssna på och ännu roligare att se. Sällan skådad livsenergi sprudlade från scenen och jag kunde inte göra annat än att genomlida sommarhettan som nått sitt klimax med ett stort leende på läpparna. Helt enkelt fantastiskt. Betyg 4/5

Burst: Kollegorna i metalbandet Burst utgav sig för att vara värmlands bästa band tidigt in i sitt set. Det kan de nog också vara men idag hade de ljudtekniken mot sig och allt vi i publiken hörde var ett basdränkt sorl. Burst’s musik kräver en renare ljudbild för att uppskattas fullt ut och trots Linus försök att peppa den allt sinande publikmassan så gick det tyvärr inte ända fram. Jag har sett  burst vid ett flertal tillfällen och de brukar alltid levereral. Synd nu när de ändå är på hemmaplan. Betyg 2/5

Depeche Mode: Gigantbokningen som säkert måste ha dubblat Arvikafestivalens omsättning. Säkert 20.000 människor trängdes på grusplanen framför scen när David Gahan & Co steg ut på scen. I vanlig DM stil började de lite trött med nya låtar som jag känner blir mer och mer oinspirerande för varje skiva för att efter halva setet gå över till att spela hitsen publiken vill höra. Dave körde på och var lysande som vanligt men Martin L. Gore och de andra i bandet verkade ha tröttnat redan efter andra låten. Inget gjordes heller bättre av att minst hälften av publiken var där för att måste ha sett DM när de ändå är där. Det pratades i mobiltelefon, det knuffades, det sjöngs på andra låtar och mannen bakom mig hade genom hela konserten en historielektion om DM för sin kompis. En felaktig historielektion dessutom. Men efterssom jag trots allt fortfarande räknar mig som ett Depeche Mode-fan så stod jag kvar genom den kanske tråkigaste konserten på hela festivalen. Jag har sagt det förr och säger det igen. Depeche Mode skall ses på sina egna spelningar. Det funkar inte på festival. Betyg 2/5

Fever ray: Trött efter DM gick vi vidare för att kolla på kvällens sista akt. Fever Ray. Karin Dreijer från The Knife med sin väldigt nedtonade, synthiga musik. Hamnade ganska långt bak så jag såg ingenting förutom några få lampor längst fram på scenen. En bit in i första låten brände de på två laserkanoner som sköts över publikhavet. Mycket effektfullt. I den andra låten breddades strålarna och började gå i vågor i det rökfyllda tälltet. Magiskt minst sagt ihop med musiken. Men tröttheten tog över och tältet lockade så det ble inte så mycket mer efter det. Betyg 3/5

Anna Ternheim: Upptagen av att kolla på en performanseact framför stora scenen märkte jag inte ens när Anna Ternheim kom ut på scenen. Jag vaknade till när jag hörde tonerna av hennes fantastiska och klassiska cover på Broder Daniels ”Shoreline”. På scenen sitter Anna framför den lilla röda flygeln. Med en grå T-shirt, svarta jeans och en keps. Tror ingen kan vara så anspråkslös och ändå utstråla sådan karisma som Anna Ternheim. Anna och hennes band körde i stort sett samma set som när jag och Lina såg dem för ca ett halvår sedan. Fortfarande lika bra. Men vad gjorde hon på stora scenen undrar jag. Ca 800 personer hade letat sig dit och på den planen är det inte mycket. Men det var skönt att kunna stå bra till utan att trängas i alla fall. Betyg 3/5

Thåström: Thåström har varit en stor inspirationskälla till mig i många många år nu. Senast jag såg honom var på det nu nedbrunna Queclub i Göteborg 1995. Där hans spelade med sitt Peace Love and Pitbulls. Musiken skiljer sig väldigt mycket från det han gör nu men mannen, myten, legenden Thåström är precis densamme. Ser likadan ut och rör sig på samma sätt. Och gör det dessutom väldigt bra. De spelade igenom både nytt och gammalt material. Allt från senaste ”kärlek är för dom” där han fick hjälp av Anna Ternheim på sång till Ebba Gröns klassiker ”Die Mauer”. Men bäst var ”Alla vill till himmelen” i nytappning. Fantastiskt. Betyg 4/5.

DAF: Ett trumset, En sångare. Lät precis som på skiva. Tråkigt och intetsägande. Betyg 1/5

Korn: Festivalens överaskning. Lyssnade mycket på Korn under perioden då de släppte sina första tre skivor. Då kändes det nytt och inspirerande. Men de senaste tio åren känns som Korn blivit bekväma och oinspirerande. Men självklart skulle de ju ses på stora scenens sista spelning. Efter introt kom ett peppat, tight och välljudande band ut på scen och helt plötsligt kastades jag tillbaka 15 år i tiden och förstod vad det var som var så revolutionerande och fantastiskt med Korn när de slog igenom. Man förstår varför de hållt så länge som de gjort. Det är inte skivorna utan live-spelningarna. Bäst var ju naturligtvis (för mig) de gamla låtarna som blind och got the life. Jag kände mig som en femtonåring som ville kasta sig in i publiken och skrika sönder stämbanden. Men jag var aldeles för trött för att ta mig an några sådana handlingar. Dessutom stod jag och kramades med Lina och såg det sista av solen försvinna ner bakom festivalens sista spelning. En perfekt avslutning på en perfekt festival. Betyg 4/5

Vänstersväng

Numera cyklar jag fram och tillbaka till centralstationen här i Gbg för att sedan ta mig med buss till jobbet i Borås. Jag måste påstå att cykelbanorna i gbg är sjukligt bra i jämförelse med vad jag är van vid i Borås. Under tio minuter tar det att ta sig de 3.5 km. Och detta utan att riskera livet i biltrafiken varje dag.

Men även solen har sina fläckar. Det finns ett litet parti på ca 200-300 meter som utgörs av vanlig väg. Alltså det de flesta kallar bilväg men som jag väljer att namnge ”vanlig väg”. Här tvingas cyklister, billister och andra fordon dela på asfalten och det är här det blir konstigt.

Det första man lär sig på körskolan vid vänstersväng är att man alltid måste lämna företräde åt mötande trafik innan man kör över deras vägbana. Skitenkelt. Men detta gäller tydligen inte fenomenet cykel-bil. Jag skall rakt fram får grönt ljus och trampar på. Stor bil får grönt och skall svänga vänster över min vägbana. Hinner inte före mig och hänger sig då på tutan och på bästa matchomanér (inne i bilen såklart) hytter med näven samtidigt som han spänner ögonen i mig och skakar på huvudet. Lite förvånad och skrämd hytter jag tillbaka och pekar på mitt gröna ljus och cyklar sedan vidare medans jag hör bilen rivstartar symboliskt bakom mig för att jaga ikapp de sekunderna han förlorade för att han var tvungen att följa trafikreglerna.

Det här var förra veckan.

Idag kom jag cyklandes på samma sträcka. Trött och lite grinig då jag hade en hockeytrunk vägandes säkert 20 kilo på ryggen med ett paket torkarblad som sticker upp och slår mig i bakhuvudet så fort jag försöker titta upp. Får grönt och trampar på. Ser en bil som desperat gasar på för att hinna före mig, hinner inte och tvärnitar framför mig och börjar tuta och leva. Scenariot känns igen. Men den här gången har jag hunnit bearbeta händelsen sen förra veckan och blev inte lika förvånad. Så jag började snedda av mot bilen och började skrika allt vad jag hade -JAG HAR JU FÖR HELVETE GRÖNT DIN JÄVLA IDIOT. Medans jag på mitt mest aggressiva sätt pekade på signalljuset. Ju närmare bilen jag kom desto längre ner i förarstolen sjönk mannen samtidigt som han snabbt vände huvudet och stirrade rakt fram för att undvika all sorts ögonkontakt. Jag gled sakta förbi och fortsatte min trafiklektion blandad med svordommar på hög decibel medan mannen slutligen skönk så lågt att jag bara såg huvudet sticka upp. Sen cyklade jag hem.

Jag kommer ihåg att jag skrattade åt alternativet ”störst går först” på frågan om vänstersväng i teoriprovet. Men det kanske inte var så fel ändå.

Nästa gång skall jag nog gå av cykeln och öppna dörren och fråga vad de vill. Det kan bli kul.

Saxat ur boken:

Vänstersväng i en likvärdig korsning

• Väj för den lätta trafiken.
• Då du svänger skall du väja för mötande trafik och trafik som närmar sig från höger.
• Var uppmärksam och väj för den lätta trafiken som korsar den väg som du kör in på.

Foto

har köpt mig en systemkamera och börjat fota. Resultaten av mina bilder finner ni här. http://www.floodland.se/

Nu var det klart

Sådär. Idag 11:00 skrevs huset över på de nya ägarna. En blandad känsla infinner sig men i det stora hela känns det väldigt skönt att det är över. 

Sista bilden på huset jag levt och lärt i fyra år.

Nitzer Ebb

Var å kollade på de gamla ”all time high” synthfavoriterna Nitzer Ebb här i Göteborg då de valt att återförenas efter över tio års frånvaro. Konserten började lite segt men efter ett par tre låtar var de igång som jag kom ihåg dem. Grymt bra..

EU-val

Det var väl det jag tänkte. Röstade ju på miljöpartiet i förra valet med och nu stog det mellan miljöpartiet och vänstern. Men det får nog fortsätta med de gröna. Men vad mesigt jämna alla partier är. Enligt den här listan kunde jag ju lika gärna röstat på…. vad som helst! Men så länge jag håller moderaterna borta känns det bra

Ny cykel

Köpte ju en gammelräcer för ett tag sen som var i toppskick. Problemet är att den är lite för stor för mig och påfrestande för rygg, nacke och axlar. Samtidigt cyklar min kollega Christian på en liknande Centurion som är på tok för liten för honom. Läge för byte kan man ju tycka. Sagt och gjort. Så nu har jag gått från min blå cykel till en rejsigare röd som dessutom speglar min politiska läggning mycket bättre Inte riktigt samma toppskick men en timma eller två så skall jag nog få ordning på den.

Nu har vi flyttat

Efter massor med renoverande, byggande, fotande, säljande, packande, bärande och slängande har resan börjat närma sig sitt slut. Nu har jag och Leia till slut bytt landet mot storstan. Dessvärre verkar min minstingkatt ha rymt hemifrån i tumultet. Blev väl orolig av allt stök kan jag tänka mig. Men jag har bett grannarna hålla ögonen öppna om hon skulle visa sig. 

Men just nu är vi tre själar i vår lilla lilla lägenhet. Jag och Lina kommer nog fortsätta leta efter ett nytt bra hem åt Leia och även lille Fjant om hon hittar tillbaks. Så om någon är intresserad av supersöta små katter så är det bara att höra av sig.