Numera cyklar jag fram och tillbaka till centralstationen här i Gbg för att sedan ta mig med buss till jobbet i Borås. Jag måste påstå att cykelbanorna i gbg är sjukligt bra i jämförelse med vad jag är van vid i Borås. Under tio minuter tar det att ta sig de 3.5 km. Och detta utan att riskera livet i biltrafiken varje dag.
Men även solen har sina fläckar. Det finns ett litet parti på ca 200-300 meter som utgörs av vanlig väg. Alltså det de flesta kallar bilväg men som jag väljer att namnge ”vanlig väg”. Här tvingas cyklister, billister och andra fordon dela på asfalten och det är här det blir konstigt.
Det första man lär sig på körskolan vid vänstersväng är att man alltid måste lämna företräde åt mötande trafik innan man kör över deras vägbana. Skitenkelt. Men detta gäller tydligen inte fenomenet cykel-bil. Jag skall rakt fram får grönt ljus och trampar på. Stor bil får grönt och skall svänga vänster över min vägbana. Hinner inte före mig och hänger sig då på tutan och på bästa matchomanér (inne i bilen såklart) hytter med näven samtidigt som han spänner ögonen i mig och skakar på huvudet. Lite förvånad och skrämd hytter jag tillbaka och pekar på mitt gröna ljus och cyklar sedan vidare medans jag hör bilen rivstartar symboliskt bakom mig för att jaga ikapp de sekunderna han förlorade för att han var tvungen att följa trafikreglerna.
Det här var förra veckan.
Idag kom jag cyklandes på samma sträcka. Trött och lite grinig då jag hade en hockeytrunk vägandes säkert 20 kilo på ryggen med ett paket torkarblad som sticker upp och slår mig i bakhuvudet så fort jag försöker titta upp. Får grönt och trampar på. Ser en bil som desperat gasar på för att hinna före mig, hinner inte och tvärnitar framför mig och börjar tuta och leva. Scenariot känns igen. Men den här gången har jag hunnit bearbeta händelsen sen förra veckan och blev inte lika förvånad. Så jag började snedda av mot bilen och började skrika allt vad jag hade -JAG HAR JU FÖR HELVETE GRÖNT DIN JÄVLA IDIOT. Medans jag på mitt mest aggressiva sätt pekade på signalljuset. Ju närmare bilen jag kom desto längre ner i förarstolen sjönk mannen samtidigt som han snabbt vände huvudet och stirrade rakt fram för att undvika all sorts ögonkontakt. Jag gled sakta förbi och fortsatte min trafiklektion blandad med svordommar på hög decibel medan mannen slutligen skönk så lågt att jag bara såg huvudet sticka upp. Sen cyklade jag hem.
Jag kommer ihåg att jag skrattade åt alternativet ”störst går först” på frågan om vänstersväng i teoriprovet. Men det kanske inte var så fel ändå.
Nästa gång skall jag nog gå av cykeln och öppna dörren och fråga vad de vill. Det kan bli kul.
Saxat ur boken:
Vänstersväng i en likvärdig korsning
- Väj för den lätta trafiken.
- Då du svänger skall du väja för mötande trafik och trafik som närmar sig från höger.
- Var uppmärksam och väj för den lätta trafiken som korsar den väg som du kör in på.
