Har tagit ledigt idag för att renovera. Vaknar upp till strålande väder och ett par minusgrader. Perfekt för en skogstur på cykeln. Men jag finner inte ro i kroppen att ge mig ut utan jag måste ta tag i renoverandet så jag kan dra igång försäljningsprocessen så snart som möjligt och bli av med huset.
Missförstå mig rätt nu. Jag trivs kanonbra här men nu när jag ändå bestämt mig för att flytta till lägenhet så vill jag inte dra ut på det.
Hoppas att jag finner mer ro när jag väl flyttat. Jag vet att jag lägger lite väl stor tro på hur fantastiskt och enkelt livet kommer bli bara jag bor i en lägenhet. Nu vet jag att så enkelt blir det naturligtvis inte men förhoppningsvis kommer jag få mer tid över till annat än att städa och renovera och klippa gräs osv. Tex cykling
och umgås med nära och kära vilket jag märkt av en drastisk försämring när jag flyttade ut på landet. Av naturliga (geografiska) skäl antar jag. Sen kommer jag väl framför allt få mer ro i själen över att inte behöva bry mig om pannan fungerar, om det finns pellets, om expansionskärlet håller ett år till, om elledningarna är brandsäkra, om dräneringen fungerar, om toaletten måste renoveras, om fönstrerna behöver bytas, om det läcker in på vinden, om bevattningspumpen har fryst, om häcken är representabel, om det är miljöpolitiskt korrekt för mig att bo ensam på 200M2, om bilen fungerar så jag kan ta mig till jobbet. Typ sånna saker
Nä nu skall jag ner i källaren och skrapa väggar.













